istider.blogg.se

Igår befann jag mig i mitt hav. Svävade. Låste in mig på toaletter. Andades. Gråt inte. Gråt inte. Livet och min hjärna var i sitt sämsta tillstånd. Tänkte gå hem flera gånger. Men orkade inte förmå mig att gå ner för trapporna och sjukanmäla mig. Så jag satt kvar. Ledsen och trött. 

Spelade upp scener i mitt huvud. Hur jag tar tåget genom Sverige. Är du hemma? Ja. Återföreningen. Doften. Vi kramas i hundra år. Han frågar om det finns något jag vill ha, te? Nej gå inte. Försvinn aldrig mer. Vi ligger i sängen i flera timmar, dagar. 

Skickade hemliga julkort med L i en timma idag. Det är skönt. Vi kramas i korridoren ibland. Och det känns så skönt att luta huvudet mot hans axel. Jag har bestämt mig i min tomhet att när jag är ensam om många år ska vi gifta oss. Dricka vin och prata om fjärran länder. Han ska alltid förvåna mig med sin kunskap.