Tina mitt kalla hjärta.
Reste till solen och försökte stänga av. Försökte andas och vila. Inte samla inspiration eller piggna till. Bara försöka lugna mitt hjärta som slår så fort. Så fort. En kväll låg jag med bedövande ångest under täcket och kippade efter andan. Annars gick det ganska bra. Läste böcker, antecknade. Besökte historiska tempel och blev så exalterad att jag glömde allt annat. Det var skönt.
Korsade Nilen till andra sidan och det var så vackert.
Såg en dokumentär om detta för något år sedan, upphetsningen.
Ville så gärna se delfiner men de dök aldrig upp, vattnet och horisonten var vacker att se på ändå.
Möttes av regn på landningsbanan hemma. Idag har jag gråtit mig svullen, känt mig värdelös och att världen är så stor och oändlig. Livet så kort. Att ingen kommer att rädda mig, ta mig dit solen vilar bakom Röda bergen.
Kommentarer
Postat av: silvia
fina bilder och fin text
sv; läser håpas du trifs bra i fengelset just nu och den är verkligen bra, hennes sätt att skriva gör så jag fastnar så himla lätt.
Postat av: Anonym
Ser jättefint ut
Postat av: Malin Aurora
Åh vilka härliga bilder!
Postat av: Thea
Så himla fint inlägg. Bilderna, texten, känslan, allt.
Postat av: tyraelvira.blogg.se
bilderna <3
Trackback
