Dåtid, nutid, ingen tid

Guidar nya elever på min gymnasieskola. Det känns som om det var ljusår sedan jag stod där själv. Förvirrad. Jag var där i slutet av januari och hade först då börjat tänka på vilken skola jag ville gå på. Eller snarare att mitt liv faktiskt skulle fortsätta, även om det var månader fram i tiden. Jag minns inte vad jag hade för jacka, men jag minns att jag såg G, och jag tyckte han var så vacker. Vem kunde ana att jag skulle bli hemligt kär i hans kompis ett halvår senare. 
 
Och vem kunde ana att jag fortfarande skulle stå och trampa vatten, och fortfarande vara olycklig, och fortfarande vara hemligt kär i någon som jag inte ens känner och egentligen säkert inte ens är kär i. 
 
Och fortfarande vara så himla liten inuti. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0