istider.blogg.se

 

Var kall och trött på stan. Tänkte hela tiden på detta med att vara en person som tar energi, än som ger. Det är jag så rädd för. Och jag är alldeles för trött för att vara varm och sprida glädje. Åkte hem och lagade mat, tände ljus och såg på barnprogram. Vi åt och skrattade. Skrattade tills min energi tog slut och jag inte orkade vara glad mer. Ville vara någon annanstans. Känna andra känslor. Vara glad. Hela min kropp krävde miljöombyte eller någon form av förändring så vi tog bussen för att dricka öl. Men tog istället en promenad genom Linné tills jag var alldeles för trött i mitt huvud och vi skiljdes åt. Lägenheten kändes som ett gapande hål ner i underjorden. Inte till en annan värld utan till en isolering under marken. Satte på tvn för att känna någon form av gemenskap. Såg när ringen förgörs i lavan och jag ville att lavan skulle förinta mig. 

 

Efter midnatt ringde H och bad om att få sova i min säng. Hon fyllde mig med energi och jag ville ge minst lika mycket tillbaka. Vi skrattade och jag njöt av att slippa somna ensam. Idag orkade jag inte med mitt eget sällskap och ensamhet så jag frågade M om han ville ses. Så fick jag ligga i en säng, bli omfamnad och pussad på. Min energinivå tilltog.