Plågsamheten
Kladdade på bilder, de symboliserade undergång. Satte upp dem i korridoren och hoppas att de rivs ned av någon som lever lycklig.
Stod på tå framför badrumsspegeln och höll ett tal. Ett tal om det vedervärdiga samhälle vi lever i, det stygga och råa. Om internet, den hårda karga miljön här. Om tonåringar och hur idealen och illviljan påverkar dem (oss, mig). Vad ätstörningar handlar om. Att ens smalhet aldrig kommer att bringa något positivt hos någon annan. Att det inte finns någon annan som står bakom dessa sorger än oss själva. Och vilket dåligt samvete det bringar.
Tvättade av mitt smink och stirrade på mina torra läppar som hur mycket jag än smörjer dem förblir torra. Suckade.
Kommentarer
Trackback
