-
Den 23 januari, ett år bakåt i tiden undvek jag att skriva med min egna handstil i min dagbok. I veckor höll det i. Jag tror det var ett sätt att skydda mig från det som hänt. Att det hänt mig. Mitt hjärta var krossat. Nej. Hela jag var krossad. Och jag ville ligga i min säng resten av mitt liv.
Jag grät på bussen, i skolan, på bibliotket, på promenaden och i min säng. Jag låg på golvet om nätterna och lämnade saltfläckar på parketten.
Jag hade trillat ned i det djupaste av hål, det var nattsvart och omöjligt att ta sig upp. Och även om han ringde några dagar senare och grät och tog tillbaka det han sagt så låg jag på botten av mitt hål som ett skadeskjutet djur.
Ett helt år har gått. Pistolskotten är läkta.
24 januari 2012
Är det min styrka som ska testas?
Eller går jag bara inte att älska?
Är det min styrka som ska testas?
Eller går jag bara inte att älska?
Jag grät på bussen, i skolan, på bibliotket, på promenaden och i min säng. Jag låg på golvet om nätterna och lämnade saltfläckar på parketten.
Jag hade trillat ned i det djupaste av hål, det var nattsvart och omöjligt att ta sig upp. Och även om han ringde några dagar senare och grät och tog tillbaka det han sagt så låg jag på botten av mitt hål som ett skadeskjutet djur.
Ett helt år har gått. Pistolskotten är läkta.
Kommentarer
Postat av: Michelle
hittade nyligen din blogg och ville bara säga att jag tycker den är fantastisk! puss
Trackback
